Sommar

Att vara vänner är precis så som sofia kommenterade efter det förra inlägget. Vänner vet man att man kan ringa närsomhelst eller bara höras av ibland men det känns som igår. Man är lyckligt lottad då man vet att man har just såna vänner. Nu under sommaren har jag hittat en hobby. Jag har börjat träna. Jag hatar att erkänna att det är roligt, att det är skönt. Så många undanflykter, ursäkter och lögner jag hittat på för att inte träna. No more. Nu tränar jag för min egen skull samt för att träna upp ryggen tillräckligt för att kunna ställa mig på fotbollsplanen igen. Å så jag saknar fotbollen! Har blivit ifrågasatt fler gånger nu då jag sagt att jag hellre opererar bort hela livmodern om det ger mig en mer dräglig tillvaro. Många kan inte förstå varför jag som är så ung har valt att sterilisera sig. Kan ni inte bara acceptera mitt val? Ifrågasätter jag er som väljer p-medel, kondom, avhållsamhet eller What ever? Jag struntar fullkomligt i om du har 1, 2 eller 5 ungar så länge jag slipper. Varför provocerar det så? För att jag vet vad jag vill? Mina barn... Å så dom imponerar på mig. Varje dag. Jag är så stolt. Över dem och över mig och Tomas som lyckas så bra! Jag funderar mycket på hur vi människor fungerar. Vissa av oss har den här "ta hand om alla andras problem" tänker... Vad avgör vilka slags människor vi behöver i våra liv?