Lovat Joline något dumt? Mmmm, tror att jag gjort misstaget att lova min äldsta dotter att vi ska titta på Melodifestivalen imorgon. Varför? Varför gjorde jag det? Jo, för att "alla" andra barnen hos dagmamman minsann får vara uppe så länge och titta. Så klart ska Joline också få titta på smörjan. Varken jag eller Tomas tittar på det i vanliga fall. Men det kan ju bli en mysig familjekväll. Joline beställde chips, Jackie beställde popcorn och jag ska väl gnaga på en morot. Kanske väljer Tomas att gå på bio med jimmy imorgon. jag tror det, för att få slippa "Mellon".
Jag tog mod till mig igår. Jag åkte till Haninge Hälsostudio och sprang. Vilken skillnad att springa utan att behöva titta sig om axeln hela tidenoch slippa hålla koll på tiden. Dock var jag aningens för fet så jag lyckade 2 gånger att stänga av bandet med nödstoppet. What the fuck! Men, jag har bestämt mig för att köpa ett 10 gångers kort. Då hinner jag springa där 2 gånger i veckan i 5 veckor. Det kommer bli skitbra. Taggad till 1000.
Idag kom Idige hem. SÅ skönt! Äntligen. Nu kan jag terrorisera henne hela dagarna igen med sms om ingenting och allting. Äntligen <3
Det kanske blir en liten after work idag. Kanske. Fredagar brukar ju inte vara optimalt att gå ut på. Men vi har ju så roligt tillsammans. Kanske kommer vi iväg idag jag och Victoria. Kasnke får jag äntligen möjlighet att komma hem till henne. Vi får se.
Solen lyser idag, himlen är nästan klarblå och det är -3 grader. Igår kändes det som vår vissa stunder och nu är det vinter igen. Jag blir lite galen på detta väder. Men, så länge det inte kommer mer snö så får det faktsikt fortsätta så här.
På måndag komr vi att välja skola till Joline också. Min lilla tjej har blivit så stor. Så liten, men så stor.
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
2013-01-31
Läkarbesöket med Joline igår gick bra. Vid första besöket träffade vi vår doktor, världens bästa! Måste komma ihåg att lämna blommor till henne, hon är fantastisk. Då fick vi gå in på labb och bestämma att emla-plåtster skulle sättas och att vi skulle komma tillbaka. Sagt och gjort, emlaplåster sattes och vi gick till Apoteket och köpte tröstisar. Mycket bra uppfinning för min lilla spruträdda dotter. Ärvt pappas gener? Hon svimmar i alla fall inte, men rädd är hon. Hon fick följa med mig tillbaka till jobbet medens vi väntade. Här bjöds det på kakor och choklad. Vilken lyx för en 5-åring. Tillbaka till labb och där tog de en massa prover på världens modigaste Joline. Hon är så förståndig fast hon är så liten. Min lilla prinsessa. Då det var klart fick hon bandage med tröstisar på. Sen körde jag hem henne till vår parkering där pappan i huset väntade på henne. De åkte till Mc´Donalds och lyxade då lillasyster inte var med. Lyckliga unge - det var hon värd. Nå? Vad har hon tagit prover för undrar ni kanske? Jo, borrelia? Hur långsökt är inte det? Men, visar det svaret negativt så har vi en remiss skickad till barnläkarmottagningen i alla fall. För något är det som felas med vår lilla tös. Svullna lymfar i ljumskar och hals samt de andra synliga symtomen i ansikte / huvud. Snart har vi ett svar.
Idag är det träningsdag, men jag överväger att åka till ett annat gym. Där man får använda löpmaskinen aningens längre. Det är påfrestande att springa då man hela tiden måste hålla koll på tiden och om det är någon annan som vill använda löpbandet. Kanske åker till Haninge Hälsostudio istället. Tomas skall ändå inte i väg på sitt pass förens senare ikväll, så jag hinner. Det blir nog så. Är taggad på ett långt löppass idag. Det är ju så skönt!
Minns inte om jag skrev igår att Tomas mätte mig på morgonen? Det var en suprise i alla fall. Min verklighetsbild är verkligen skev. Hur kan jag jobba bort det? Hur kan jag få mig själv att se mig som jag verkligen ser ut? Förstår ni vad jag menar? Jag tittade på måtten och insåg att jag ser mig själv i spegeln med + 10 cm på nästan varje kroppsdel. Hur skrivat är inte det? Det är inte hälsosamt i alla fall.
Nu har jag återigen konstaterat att vad gott det är med mat, då intaget av godis och annat skräp är minimalt. Självklart är jag sugen, men ett kokt ägg med lite, lite salt på fungerar det också. För det är gott, men uttjatat. Tomas hade blandat ihop något kvargliknande igår som smakade godis, farligt att lura hjärnan sådär ju. Men gott var det. Ska be honom göra en skål till mig också.
Idag är det träningsdag, men jag överväger att åka till ett annat gym. Där man får använda löpmaskinen aningens längre. Det är påfrestande att springa då man hela tiden måste hålla koll på tiden och om det är någon annan som vill använda löpbandet. Kanske åker till Haninge Hälsostudio istället. Tomas skall ändå inte i väg på sitt pass förens senare ikväll, så jag hinner. Det blir nog så. Är taggad på ett långt löppass idag. Det är ju så skönt!
Minns inte om jag skrev igår att Tomas mätte mig på morgonen? Det var en suprise i alla fall. Min verklighetsbild är verkligen skev. Hur kan jag jobba bort det? Hur kan jag få mig själv att se mig som jag verkligen ser ut? Förstår ni vad jag menar? Jag tittade på måtten och insåg att jag ser mig själv i spegeln med + 10 cm på nästan varje kroppsdel. Hur skrivat är inte det? Det är inte hälsosamt i alla fall.
Nu har jag återigen konstaterat att vad gott det är med mat, då intaget av godis och annat skräp är minimalt. Självklart är jag sugen, men ett kokt ägg med lite, lite salt på fungerar det också. För det är gott, men uttjatat. Tomas hade blandat ihop något kvargliknande igår som smakade godis, farligt att lura hjärnan sådär ju. Men gott var det. Ska be honom göra en skål till mig också.
tisdag 29 januari 2013
2013-01-30
Idag blir det jtill att boka läkarbesök på VC för det stora monstret. Joline har sedan födseln en fistel på (?) höger öra. Den har inte gjort något väsen av sig men nu misstänker vi att det är den som spökar. Örat blir röd/lila med jämna mellanrum. Sedan två veckor blir även kinden och ögonbrynet på den sidan i samma färg. Igår började ögat att vätska sig. Hon nämner emellanåt att hon har huvudvärk. Nu måte vi ta tag idet. Klockan 08.00 skall jag ringa. För att stilla min egen oro. Jag hoppas ju på att det "bara" är fisteln som ställer till det.
Jackie fick ett vansinnesutbrott inatt och det gick inte att lugna henne förrens jag la mig tillsammans med henne i hennes egen säng. Då klockan ringde 05.15 i morse kändes det som at jag inte sovit en blund. Men det har jag givetvis gjort.
Tomas har blivit min personliga röv- personliga tränare. Jättebra om du frågar honom. Skit om du frågar mig. Nej, så är det absolut inte. Jag är jätteglad att han vill ta sig an mig och se till att jag tar tag i det jag sölar med. Men jag blir så ARG, så arg på mig själv, vilket går ut över honom då jag inte kan. Han försökte lära mig korrekta mark-lyft igår. Hur svårt kan det vara? Ja, uppenbarligen jävligt svårt, för jag gav upp? Jaja, det är en dag imorgon också, idag ska kroppen få vila.
Funderade en stund i går kväll om jag ska fuska och prova klänningen redan nu. Men nej. Jag avvaktar. Måtten är i alla fall tagna nu. Var väl inte lika kul som jag hoppats på men det blir till en motot och det finna en massa att förända. Jag är på gång. Det är roligare än någonsin att träna och det går bra!
Jackie fick ett vansinnesutbrott inatt och det gick inte att lugna henne förrens jag la mig tillsammans med henne i hennes egen säng. Då klockan ringde 05.15 i morse kändes det som at jag inte sovit en blund. Men det har jag givetvis gjort.
Tomas har blivit min personliga röv- personliga tränare. Jättebra om du frågar honom. Skit om du frågar mig. Nej, så är det absolut inte. Jag är jätteglad att han vill ta sig an mig och se till att jag tar tag i det jag sölar med. Men jag blir så ARG, så arg på mig själv, vilket går ut över honom då jag inte kan. Han försökte lära mig korrekta mark-lyft igår. Hur svårt kan det vara? Ja, uppenbarligen jävligt svårt, för jag gav upp? Jaja, det är en dag imorgon också, idag ska kroppen få vila.
Funderade en stund i går kväll om jag ska fuska och prova klänningen redan nu. Men nej. Jag avvaktar. Måtten är i alla fall tagna nu. Var väl inte lika kul som jag hoppats på men det blir till en motot och det finna en massa att förända. Jag är på gång. Det är roligare än någonsin att träna och det går bra!
måndag 28 januari 2013
2013-01-28
Ja, helgen är då alltså förbi igen med en rasande fart och det är måndag morgon. Jag gillar vardag, jag gillar rutiner. Jag imponeras över mina döttrar som var eviga dag då vi ska iväg till dagmamman är lika duktiga. De är lika beroende av rutiner som jag är. De måste få sitta vid TV:n i minst 5 minuter för att gäspa av sig, som Joline säger. De tittar alltid på Rorri. De borstar tänder och hår i soffan. Vi klär på oss i hallen. Vi har våra rutiner. Följer vi inte dem blir det inte riktigt lika roligt. I morse räknade jag inte med att det var nysnö, blötsnö på hela marken så vagnen var mer i vägen än vad den hjälpte. Jag tar vagnen till bilen för att Joline och Jackie ska få sina 5 minuter vid TV:n på morgonen. Många kanske ser det som lathet, jag känner mig ganska bekväm men det är för tjejernas skull. De går upp före klockan 6 varje morgon. De behöver inte stressa, jag underlättar för dem så långt det går. Jag gör ju allt för dem.
Idag blir det rutiner för mig igen då det kommer till maten. Jag missar dock troligtvis träningen då vi ska på Reflexkväll. Joline ser fram emot det. Vi ska till Tyresta by, äta korv och lära oss vikten av att bära reflexer. Reflexer har för mig varit en självklarhet att barnen ALLTID skall ha på sig. Vi är idag bortskämda med att reflexer allt som oftast finns på banrens kläder. Men vi vuxna måste bli bättre. Sedan jag själv tog körkortet förstår jag ännu mer vad min pappa tjatat om i alla dessa år. Därför anser jag att denna information barnen kommer att få idag, tack vare dagmammorna är jättebra. Mer allmäninformation till barnen. Det är viktigt även för oss vuxna att komma ihåg varför vi bör bära reflexer, det kan ju rädda liv.
Joline hann berätta om Gustavsbergs äventyrsbad i morse för dagmamman. Hon är härlig min äldsta dotter. Hon berättade om en av rutschkanorna som man kunde sitta i en stor badring i. Den tyckte hon var obehaglig. Hon och Tomas åkte den tillsammans och det gick av förklarliga skäl jättefort. Tomas vikt + enorm badring = asasnabbt. Kul hade vi i alla fall. Badkrukan Jackie är inte längre en badkruka. Hon hoppar från kanten, "simmar" själv och plaskar precis som sin storasyster. Jag tycker att det är härligt att de har respekt för vattnet men att de inte är fega. De ska våga prova. Annars kan vi åka hem. Det gör de också, med råge. Joline ifrågasatte varför i hela friden hon inte fick åka de största kanorna. De är från 11 år. Ja, för att du kan göra dig illa. Hon godtog det svaret men tyckte att det var dumt. Hon ville åka de stora kanorna. Kanske smyger jag in henne där nästa gång, så hon får prova. Jackie facinerades mest av att simma ute, i strömmen. Hon blir ju däremot smurfblå bara man nämner ordet simhall. Hon är så frusen av sig. Därför värmde vi oss mest i rehab-poolen. Tack och lov att de hade den öppen.
Jag hade planer för helgen, men de blev inställda. Det är ju sånt man får räkna med. Men det är tråkigt. Dock fylldes den ju av andra trevligheter som ni redan läst om.
Snart är det fredag! Jag hoppas att det är då älskarinnan kommer hem, eller är det på lördag? Snart är det i alla fall. Hon är saknad till 1000. Snart skall vi börja städa, packa och fixa!
Idag blir det rutiner för mig igen då det kommer till maten. Jag missar dock troligtvis träningen då vi ska på Reflexkväll. Joline ser fram emot det. Vi ska till Tyresta by, äta korv och lära oss vikten av att bära reflexer. Reflexer har för mig varit en självklarhet att barnen ALLTID skall ha på sig. Vi är idag bortskämda med att reflexer allt som oftast finns på banrens kläder. Men vi vuxna måste bli bättre. Sedan jag själv tog körkortet förstår jag ännu mer vad min pappa tjatat om i alla dessa år. Därför anser jag att denna information barnen kommer att få idag, tack vare dagmammorna är jättebra. Mer allmäninformation till barnen. Det är viktigt även för oss vuxna att komma ihåg varför vi bör bära reflexer, det kan ju rädda liv.
Joline hann berätta om Gustavsbergs äventyrsbad i morse för dagmamman. Hon är härlig min äldsta dotter. Hon berättade om en av rutschkanorna som man kunde sitta i en stor badring i. Den tyckte hon var obehaglig. Hon och Tomas åkte den tillsammans och det gick av förklarliga skäl jättefort. Tomas vikt + enorm badring = asasnabbt. Kul hade vi i alla fall. Badkrukan Jackie är inte längre en badkruka. Hon hoppar från kanten, "simmar" själv och plaskar precis som sin storasyster. Jag tycker att det är härligt att de har respekt för vattnet men att de inte är fega. De ska våga prova. Annars kan vi åka hem. Det gör de också, med råge. Joline ifrågasatte varför i hela friden hon inte fick åka de största kanorna. De är från 11 år. Ja, för att du kan göra dig illa. Hon godtog det svaret men tyckte att det var dumt. Hon ville åka de stora kanorna. Kanske smyger jag in henne där nästa gång, så hon får prova. Jackie facinerades mest av att simma ute, i strömmen. Hon blir ju däremot smurfblå bara man nämner ordet simhall. Hon är så frusen av sig. Därför värmde vi oss mest i rehab-poolen. Tack och lov att de hade den öppen.
Jag hade planer för helgen, men de blev inställda. Det är ju sånt man får räkna med. Men det är tråkigt. Dock fylldes den ju av andra trevligheter som ni redan läst om.
Snart är det fredag! Jag hoppas att det är då älskarinnan kommer hem, eller är det på lördag? Snart är det i alla fall. Hon är saknad till 1000. Snart skall vi börja städa, packa och fixa!
söndag 27 januari 2013
2013-01-27
Så är helgen avklarad om några timmar. Hade ingenting planerat men det blev som vanligt full rulle. Lördagen bestod av träning för 3/4 av familjen sedan fantastiskt middags och kvällsmys hos Sofia och Putte. Joline och Liam leker verkligen så bra tillsammans. Bus-ungar. I morse rullade vi till gustavsbergs äventyrsbad. Det var himla mysigt. Efter många timmars simmande, åkande i vattenkanor och busande körde vi till farmor med pizza och nu är vi hemma. Barnen ligger och försöker komma till ro och snart ska jag ta mig ett långt bad.
Har fuskat känns det som i helgen. Inte ätit ordentligt med frukost och så pizza ikväll. Det är ju helt ok, man får göra så ibland. Men det gör att jag längtar till nästa träning :-) vilket i och för sig är bra.
Har fuskat känns det som i helgen. Inte ätit ordentligt med frukost och så pizza ikväll. Det är ju helt ok, man får göra så ibland. Men det gör att jag längtar till nästa träning :-) vilket i och för sig är bra.
torsdag 24 januari 2013
2013-01-25
Att åka till gymmet då motivationen tryter är det bästa för mig. Det är då jag, konstigt nog, presterar som bäst. Är jag lite arg så går det självklart mycket bättre. Å jösses vad jag sprang igår. Jag är inte så duktig att jag har koll på inclines, fart och så vidare. Eller alltså, jag skriver inte upp. Det borde jag göra. För som det är nu så kör jag lite på måfå. Det enda jag vet är tiden från gång till gång. Jag vet att jag springer på högra hastighet. Men det vore ju bra om jag kunde se skillnaden. Jag får styra upp det där. Det är ju roligt att se utvecklingen.
Kanske har jag fått med Angelina och Idige i mitt och Camillas lag till vårruset också nu. Det ger mig ännu mer sporre att springa ännu fortare. Camilla gjorde också att jag var tvungen att lägga in ytterligare än växel. Hon fick låna mitt springband och har även slutat snua. Hon är till och med så ambitiös att hon tränar på morgonen, innan frukost. Det bör tilläggas att min syster är med envis än de flesta. Har hon gett sig fan på att motbevisa någon så gör hon det. Heja Camilla!
Joline och Jackie är hos dagmamman idag. Jag hoppas innerligt att de får vara inomhus. Jag kände inte ritkigt att Jackie skulle gå idag, men kan inte vaba mer och Tomas gjorde bedömningen igår att hon är frisk. Hoppas han har rätt. Dagmamman som kräver lite planering gjorde att jag i morse stod med svansen mellan benen klockan 06.45 då jag ringde på dörren. Men, Tomas är deras pappa och bestämmer han också. Han fick ringa dagmamman 17.55 igår och berätta att de kommer. Dagmamman behöver lite planering då det tillkommer 2 barn men nu fick hon lov att lösa det. Barnen var som tur var lika glada som vanligt men ville inte alls längre då vi kom utanför porten. Usch så de frös, trots alla kläder. Håller som sagt tummarna att de slipper vara ute idag. Barn skall inte behöva vara ute då det är mer än -10.
Ser fram emot att få den nya bilen också. Ska bli spännande. Vi kommer i alla fall att göra vårat för att klimatkompensera. Man måste tänka framåt. Vi måste tänka på våra barn och deras barns framtid. Gör alla lite så betyder det mycket i slutändan.
Läste Idiges blogg idag också. Verkar ju verkligen tråkigt att vara i Thaliand.
http://superkvinnor.bloggplatsen.se/
Det är ju fredag idag också, om ni inte visste det :-) Inget planerat för helgen. Mer än träning för stora prinsessan. Hon längtar och det är så kul att se. Hon kanske faktiskt hittade sin grej. I morgon följer bara en av oss med. Vi får se hur vi gör med våra egna träningar. Egentligen har Tomas ett pass klockan 10 som han brukar vilja gå på. Nu får han nog skjuta på det. Vi får se hur vi gör.
Igår gjorde jag en sak förresten som förvånade mig. Kollegan bjöd (som vanligt) på fikabröd. Färska hallonmunkar. Herregud så gott det luktade. Jag delade iaf på en och gav ena halvan till en tjej, skulle ta den andra halvan själv. Men stoppade mig coh gav den till en annan kollega. istället åt jag min apelsin som jag planerat att göra. Väldigt stolt över mig själv, att jag stod emot. Det hade inte hänt före nyår, inte en chans. jag har inget behov faktiskt. Jo, chokladsuget är enormt, men stillas en aning av kokta ägg. Men ägg börjar bli tråkigt, det är inte ok.
Kanske har jag fått med Angelina och Idige i mitt och Camillas lag till vårruset också nu. Det ger mig ännu mer sporre att springa ännu fortare. Camilla gjorde också att jag var tvungen att lägga in ytterligare än växel. Hon fick låna mitt springband och har även slutat snua. Hon är till och med så ambitiös att hon tränar på morgonen, innan frukost. Det bör tilläggas att min syster är med envis än de flesta. Har hon gett sig fan på att motbevisa någon så gör hon det. Heja Camilla!
Joline och Jackie är hos dagmamman idag. Jag hoppas innerligt att de får vara inomhus. Jag kände inte ritkigt att Jackie skulle gå idag, men kan inte vaba mer och Tomas gjorde bedömningen igår att hon är frisk. Hoppas han har rätt. Dagmamman som kräver lite planering gjorde att jag i morse stod med svansen mellan benen klockan 06.45 då jag ringde på dörren. Men, Tomas är deras pappa och bestämmer han också. Han fick ringa dagmamman 17.55 igår och berätta att de kommer. Dagmamman behöver lite planering då det tillkommer 2 barn men nu fick hon lov att lösa det. Barnen var som tur var lika glada som vanligt men ville inte alls längre då vi kom utanför porten. Usch så de frös, trots alla kläder. Håller som sagt tummarna att de slipper vara ute idag. Barn skall inte behöva vara ute då det är mer än -10.
Ser fram emot att få den nya bilen också. Ska bli spännande. Vi kommer i alla fall att göra vårat för att klimatkompensera. Man måste tänka framåt. Vi måste tänka på våra barn och deras barns framtid. Gör alla lite så betyder det mycket i slutändan.
Läste Idiges blogg idag också. Verkar ju verkligen tråkigt att vara i Thaliand.
http://superkvinnor.bloggplatsen.se/
Det är ju fredag idag också, om ni inte visste det :-) Inget planerat för helgen. Mer än träning för stora prinsessan. Hon längtar och det är så kul att se. Hon kanske faktiskt hittade sin grej. I morgon följer bara en av oss med. Vi får se hur vi gör med våra egna träningar. Egentligen har Tomas ett pass klockan 10 som han brukar vilja gå på. Nu får han nog skjuta på det. Vi får se hur vi gör.
Igår gjorde jag en sak förresten som förvånade mig. Kollegan bjöd (som vanligt) på fikabröd. Färska hallonmunkar. Herregud så gott det luktade. Jag delade iaf på en och gav ena halvan till en tjej, skulle ta den andra halvan själv. Men stoppade mig coh gav den till en annan kollega. istället åt jag min apelsin som jag planerat att göra. Väldigt stolt över mig själv, att jag stod emot. Det hade inte hänt före nyår, inte en chans. jag har inget behov faktiskt. Jo, chokladsuget är enormt, men stillas en aning av kokta ägg. Men ägg börjar bli tråkigt, det är inte ok.
2013-01-24 del 2
Det händer inte ofta men ibland har jag riktig skrivarlust. Jag läser ju så många bloggar varje dag och inspireras av en den ena och en den andra.
Sms från Idige fick jag för en stund sedan också. Fortfarande inte avundsjuk, inte alls. Har ingen som kan ta ned mig på jorden då du är sådär långt borta. Ser fram emot då du kommer hem! Då ska vi packa (slänga), städa och äta och och kex. Det är ok! För jag tränar som en dåre. Då får man unna sig. Det har jag bestämt nu.
Jag funderar ofta på det här med bekräftelsebehov. Jag är ett riktigt bekräftelsemonster. Behöver det jämt och ständigt. Logiskt sett förstår jag att alla andra, inklusive Tomas, har annat att göra. men jag då? Vem ser mig där jag sitter på min stol. Jag ler, jag är glad, jag är trevlig och jag är bra på mitt jobb. Jag är bra på att vara mamma. Jag är en relativt bra fru. Jag lyssnar, jag finns för alla som vill, jag ställer alltid upp. Om jag kan. Jag släpper ofta det jag gör för att komma till undsättning i andras krissituationer, stora som små. Jag gör det för alla de jag bryr mig och och som jag vet skulle göra detsamma för mig, om de har möjlighet. Jag gillar det här givandet samt tagandet. Det är vad relationer bygger många broar på.
Vad jag inte gillar är när man i en relation upprepade gånger får se saker som man tycker mindre bra om. Det kan vara allt ifrån att ställa in en bokad träff, gång efter gång eller att skriva saker på vissa forum som får den andra pesonen sårad. Ibland är vi alla självklart extra känsliga. Vi tar åt oss mer och läser in mer i situationen än vad vi bör göra.
Jag har en riktig berg-och dalbana i mitt huvud. Jag har haft det i snart 7 år. Många vet varför. Jag öppnar mig mer och mer. Jag hävdar bestämt att man skall leva i nuet. Ibland är det dock svårt. Vissa datum, parfymer, ord eller till och med minnen kan göra att i alla fall jag faller tillbaka för en stund. Det händer att stunden blir lite lång, kan bli dagar. Jag tycker ändå att de små dipparna är ok, för de påverkar inte hela min tillvaro. De bara komplicerar allt i hjärnan en stund. Det kan vara svårt för någon som aldrig suttit i en sådan situation att förstå. Många kan tycka att man ska glömma och g¨vidare. Men när hotet alltid finns att det jag har så plötsligt kan raseras? Får man inte lov att bli lite extra orolig då? Ska jag som oftast annars bara bita ihop och inse hur jävla bra jag har det, om det kan försvinna?
Bekräftelse behöver vi alla. Jag vill inte ha dyra saker, diamanter eller guld. Jag vill ha enkla gester som visar världen att jag betyder mest för den personen just precis då. Ett sms med en puss kan göra hela min dag. Ni förstår vad jag menar.
Att ha min familj nära är otroligt viktigt för mig. Jag pratar med mamma och pappa eller en av dem daligen. De finns alltid där. Aldrig längre bort än ett samtal. Trots det kan jag ibland känna att det vore SÅ skönt att bara flytta. Börja om på nytt. Inte känna någon. Bara jag och min lilla familj. Tomas vägrar dock.
Sms från Idige fick jag för en stund sedan också. Fortfarande inte avundsjuk, inte alls. Har ingen som kan ta ned mig på jorden då du är sådär långt borta. Ser fram emot då du kommer hem! Då ska vi packa (slänga), städa och äta och och kex. Det är ok! För jag tränar som en dåre. Då får man unna sig. Det har jag bestämt nu.
Jag funderar ofta på det här med bekräftelsebehov. Jag är ett riktigt bekräftelsemonster. Behöver det jämt och ständigt. Logiskt sett förstår jag att alla andra, inklusive Tomas, har annat att göra. men jag då? Vem ser mig där jag sitter på min stol. Jag ler, jag är glad, jag är trevlig och jag är bra på mitt jobb. Jag är bra på att vara mamma. Jag är en relativt bra fru. Jag lyssnar, jag finns för alla som vill, jag ställer alltid upp. Om jag kan. Jag släpper ofta det jag gör för att komma till undsättning i andras krissituationer, stora som små. Jag gör det för alla de jag bryr mig och och som jag vet skulle göra detsamma för mig, om de har möjlighet. Jag gillar det här givandet samt tagandet. Det är vad relationer bygger många broar på.
Vad jag inte gillar är när man i en relation upprepade gånger får se saker som man tycker mindre bra om. Det kan vara allt ifrån att ställa in en bokad träff, gång efter gång eller att skriva saker på vissa forum som får den andra pesonen sårad. Ibland är vi alla självklart extra känsliga. Vi tar åt oss mer och läser in mer i situationen än vad vi bör göra.
Jag har en riktig berg-och dalbana i mitt huvud. Jag har haft det i snart 7 år. Många vet varför. Jag öppnar mig mer och mer. Jag hävdar bestämt att man skall leva i nuet. Ibland är det dock svårt. Vissa datum, parfymer, ord eller till och med minnen kan göra att i alla fall jag faller tillbaka för en stund. Det händer att stunden blir lite lång, kan bli dagar. Jag tycker ändå att de små dipparna är ok, för de påverkar inte hela min tillvaro. De bara komplicerar allt i hjärnan en stund. Det kan vara svårt för någon som aldrig suttit i en sådan situation att förstå. Många kan tycka att man ska glömma och g¨vidare. Men när hotet alltid finns att det jag har så plötsligt kan raseras? Får man inte lov att bli lite extra orolig då? Ska jag som oftast annars bara bita ihop och inse hur jävla bra jag har det, om det kan försvinna?
Bekräftelse behöver vi alla. Jag vill inte ha dyra saker, diamanter eller guld. Jag vill ha enkla gester som visar världen att jag betyder mest för den personen just precis då. Ett sms med en puss kan göra hela min dag. Ni förstår vad jag menar.
Att ha min familj nära är otroligt viktigt för mig. Jag pratar med mamma och pappa eller en av dem daligen. De finns alltid där. Aldrig längre bort än ett samtal. Trots det kan jag ibland känna att det vore SÅ skönt att bara flytta. Börja om på nytt. Inte känna någon. Bara jag och min lilla familj. Tomas vägrar dock.
2013-01-24
At work! Oh yes! Tomas fick ta över vab:en då jag gärna vill ha mitt jobb kvar. Faktiskt. Det är bra med 2 inkomster, har jag hört. Annars skulle jag mer än gärna vara hemma hela dagarna. Det finns ju hur mycket som helst att pyssla med. Vår lägenhet är ju helt underbar också, speciellt då det är sol ute. Man blir ju gladare än jag vet intevad. Jag skulle gärna flytta vår lägenhet, till typ vendelsö, eller Söderby. Det skulle vara ok. För jag gillar lägenheten i sig, det är området jag har stora problem med. Men, det kommer inom en snar framtid.
Vi var hos celiakidoktorn igår, jag och Jackie. Det gick hyffsat. Fortsatt tjat om hennes vikt. Fick en tid igen om 3 månader istället för 6. De är oroliga för hennes ej existerande viktuppgång. Hon växer på längden men minskar på sin egen kurva på vikten. Det rätar garanterat ut sig. De har ju aldrig träffat Joline. Måste jag skriva att jag är innerligt trött på diskussioner om mina barns vikt. De är inte undernärda, de vill bara äta lite mindre. Å sen är inte jag och Tomas så jättemycket att hurra för, faktiskt.
Idag ska jag hämta upp Joline hemma och köra henne en snabbis till lab. Vi ska screena henne och se så att hon inte också är eller är bärare på celiakin. Viktigt för oss men framförallt henne att veta. Hon har idag inga som helst symtom. Men de vill att hela familjen testas, då det som sagt är ärftligt. Frågan är vem mig eller Tomas det kommer ifrån. Jackie är som sagt (vad vi vet) först ut att diagnostiseras. Det är iaf totalt glutenfritt hemma hos oss. Jackie är jättekänslig. Det kommer att bli tufft för vänner och anhöriga ett tag framöver. Det måste liksom saneras lite innan Jackie kommer. Det tycker jag känns jättejobbigt, jag blir orolig och känner helst att jag bara vill sitta hemma. Det går ju inte. Som doktorn sa, det är för Jackies skull. Hon vet redan att hon är speciell, vi måste bara hjälpa henne att hitta verktygen att förstå att det inte är jobbigt.
Jag har iaf nått 3 delmål av 5 (redan?) och unnade mig därför en kofta igår, det var ett av "prisen". Det kändes kul att unna sig själv något. Ett annat pris hoppas jag att jag hinner uppnå innan mars. Det bör gå. Annars får jag ta ut det i förskott. Haha, kan man göra så? Det blir ju inte ritkgit en belöning? Men men. Detta håller jag ändå på med för min egen skull och det verkar ju fungera alldeles ypperligt. Idag blir det träning. Jag har varit hård mot mig själv och vilat i 2 dagar, dels pga tidsbrist och sen för att kroppen faktiskt behöver vila. Men det var tråkigt? Och redan igår kom sötsuget som varit borta tillbaka. Det är inte ok. Idag sitter jag då alltså på jobbet och kan inte tänka på annat än godis. Det är ju lite sugit. Men det är bara att bita ihop och hoppas på att det försvinner efter träningen ikväll. Löpning står som vanligt på schemat.
Vi var hos celiakidoktorn igår, jag och Jackie. Det gick hyffsat. Fortsatt tjat om hennes vikt. Fick en tid igen om 3 månader istället för 6. De är oroliga för hennes ej existerande viktuppgång. Hon växer på längden men minskar på sin egen kurva på vikten. Det rätar garanterat ut sig. De har ju aldrig träffat Joline. Måste jag skriva att jag är innerligt trött på diskussioner om mina barns vikt. De är inte undernärda, de vill bara äta lite mindre. Å sen är inte jag och Tomas så jättemycket att hurra för, faktiskt.
Idag ska jag hämta upp Joline hemma och köra henne en snabbis till lab. Vi ska screena henne och se så att hon inte också är eller är bärare på celiakin. Viktigt för oss men framförallt henne att veta. Hon har idag inga som helst symtom. Men de vill att hela familjen testas, då det som sagt är ärftligt. Frågan är vem mig eller Tomas det kommer ifrån. Jackie är som sagt (vad vi vet) först ut att diagnostiseras. Det är iaf totalt glutenfritt hemma hos oss. Jackie är jättekänslig. Det kommer att bli tufft för vänner och anhöriga ett tag framöver. Det måste liksom saneras lite innan Jackie kommer. Det tycker jag känns jättejobbigt, jag blir orolig och känner helst att jag bara vill sitta hemma. Det går ju inte. Som doktorn sa, det är för Jackies skull. Hon vet redan att hon är speciell, vi måste bara hjälpa henne att hitta verktygen att förstå att det inte är jobbigt.
Jag har iaf nått 3 delmål av 5 (redan?) och unnade mig därför en kofta igår, det var ett av "prisen". Det kändes kul att unna sig själv något. Ett annat pris hoppas jag att jag hinner uppnå innan mars. Det bör gå. Annars får jag ta ut det i förskott. Haha, kan man göra så? Det blir ju inte ritkgit en belöning? Men men. Detta håller jag ändå på med för min egen skull och det verkar ju fungera alldeles ypperligt. Idag blir det träning. Jag har varit hård mot mig själv och vilat i 2 dagar, dels pga tidsbrist och sen för att kroppen faktiskt behöver vila. Men det var tråkigt? Och redan igår kom sötsuget som varit borta tillbaka. Det är inte ok. Idag sitter jag då alltså på jobbet och kan inte tänka på annat än godis. Det är ju lite sugit. Men det är bara att bita ihop och hoppas på att det försvinner efter träningen ikväll. Löpning står som vanligt på schemat.
tisdag 22 januari 2013
2013-01-22
Jag saknar älskarinnan!! Massor! Jag hoppas att du njuter av dina målade tånaglar, din goda mat och massagen till tusen! För snart är du hemma med oss i iskalla Svedala igen, -15 är väl himla mysigt? Inte det? Nä, jag håller med! Kom hem!
Jag må vara ärlig, sarkastisk, ironisk men jag (anser själv) att jag har en hel del vett i skallen. Jag gör garanterat en massa fel. Som att tex hela familjen alltid måste klä av sig på hallmattan, men jag bättrar mig. Jag funderar dock på dem med... Lite mindre vett i skallen? Säger någon sanningen till dem om hur de verkligen är? Eller snackas det bara bakom ryggen på den personen? Mina vänner vet vaf jag tycker och känner, jag hoppas och förväntar mig samma ärlighet tillbaka? För det är väl så det ska fungera i en relation? Oavsett vilka känslor det är man känner?
Min träning går förvånansvärt bra. Men idag har tålamodet varit mindre bra. Jag ör rastlös och Jackie har mest skrikit hela dagen. Imorgon blir det glutendoktorn som tur är. Tomas jobbade över och drog iväg och tränade direkt. Vilket gör att jag har tråkigt. Vad gör jag då jag har tråkigt? Jo, jag vill äta. Jag tänker inte. Har ställt fram morötter och vindruvor. Det känns iaf ok om jag nu måste stoppa något i munnen.
Jag skulle maila min tatuerare igår för jag har äntligen bestämt mig för vad jag vill ha. Och så finns bilderna på jobbet... suck! Men, på torsdag och fredag får Tomas vaba, så då mailas dem. Nu ska jag taighta till ryggen och innan sommaren bör gadden vara klar. Om Patrik gör som jag vill.
På lördag hoppas jag att jag får umgås med min syster lite grann. Vi har så kul på våra dater. Det blir till att man uppskattar tiden tillsammans så mycket mer då man står varandra så nära men inte kan träffas så ofta som man vill. På lördag blir det underklädesshopping och middag på tu man hand.
Imorgon kväll skall vi (jag och Tomas) besöka vendelsömaömsskolan. Vi har redan kollat på båtsmansskolan men känner att vi behöver mer kött på benen. Hälften av barnen hos dagmamman skall ned till söderby och resten till vendelsö. Vi får se vad som faller oss bäst i smaken. Rent geografiskt är ju vendelsö bättre, med tanke på hämtningar och lämningar. Samtidigt som båtsman har en pedagogisk sida som vi gillar bättre, än så länge. Vi får se. Valet skall göras snart och jag tycker att det är så svårt.
Jag må vara ärlig, sarkastisk, ironisk men jag (anser själv) att jag har en hel del vett i skallen. Jag gör garanterat en massa fel. Som att tex hela familjen alltid måste klä av sig på hallmattan, men jag bättrar mig. Jag funderar dock på dem med... Lite mindre vett i skallen? Säger någon sanningen till dem om hur de verkligen är? Eller snackas det bara bakom ryggen på den personen? Mina vänner vet vaf jag tycker och känner, jag hoppas och förväntar mig samma ärlighet tillbaka? För det är väl så det ska fungera i en relation? Oavsett vilka känslor det är man känner?
Min träning går förvånansvärt bra. Men idag har tålamodet varit mindre bra. Jag ör rastlös och Jackie har mest skrikit hela dagen. Imorgon blir det glutendoktorn som tur är. Tomas jobbade över och drog iväg och tränade direkt. Vilket gör att jag har tråkigt. Vad gör jag då jag har tråkigt? Jo, jag vill äta. Jag tänker inte. Har ställt fram morötter och vindruvor. Det känns iaf ok om jag nu måste stoppa något i munnen.
Jag skulle maila min tatuerare igår för jag har äntligen bestämt mig för vad jag vill ha. Och så finns bilderna på jobbet... suck! Men, på torsdag och fredag får Tomas vaba, så då mailas dem. Nu ska jag taighta till ryggen och innan sommaren bör gadden vara klar. Om Patrik gör som jag vill.
På lördag hoppas jag att jag får umgås med min syster lite grann. Vi har så kul på våra dater. Det blir till att man uppskattar tiden tillsammans så mycket mer då man står varandra så nära men inte kan träffas så ofta som man vill. På lördag blir det underklädesshopping och middag på tu man hand.
Imorgon kväll skall vi (jag och Tomas) besöka vendelsömaömsskolan. Vi har redan kollat på båtsmansskolan men känner att vi behöver mer kött på benen. Hälften av barnen hos dagmamman skall ned till söderby och resten till vendelsö. Vi får se vad som faller oss bäst i smaken. Rent geografiskt är ju vendelsö bättre, med tanke på hämtningar och lämningar. Samtidigt som båtsman har en pedagogisk sida som vi gillar bättre, än så länge. Vi får se. Valet skall göras snart och jag tycker att det är så svårt.
söndag 20 januari 2013
2013-01-20
Jackie är fortsatt sjuk. Idag somnade hon före middagen medens jag var och tränade. Hon är inte kry alls. Fortsätter det att låta illa om henne då hon hostar blir det doktorn imorgon. Jag får i vilket fall som helst fortsätta vaba.
Träningen är riktigt rolig! Jag springer som aldrig förr. Jag har alltid varit stark. Ingen kraft i händerna men i övriga kroppen, framförallt benen. Jag har alltid avskytt kondition, skyllt på astman då jag inte orkat springa. Nu har jg inte längre något att skylla på. Jag bara kör. Jag springer, springer och springer. Det är roligt och det är skönt. Ännu roligare ska det bli att prova på det utomhus, snart.
En liten grej sol hände igår gör det hela ännu roligare för mig. Jag har ju sagt att jag inte ska väga mig. Men, jag har fuskat. Jag har vägt mig. Vägde mig också igår hemma hos mamma och pappa. Jag blev så glad att jag sprang ut från toaletten! Om möjligt blev jag ännu gladare hemma på eftermiddagen! Vi hade gäster igår. Innan de kom konstaterade jag att jag missat tvätta mina jeans. Å jag tar ALDRIG upp något från tvättkorgen. Lite sur börjar jag kolla runt i klädkammaren. Mina smaljeansen! Jag måste ju prova iaf! De sitter som en smäck!! Haha! 3:dje delmålet avklarat! Oh yes, det går bra nu!
Träningen är riktigt rolig! Jag springer som aldrig förr. Jag har alltid varit stark. Ingen kraft i händerna men i övriga kroppen, framförallt benen. Jag har alltid avskytt kondition, skyllt på astman då jag inte orkat springa. Nu har jg inte längre något att skylla på. Jag bara kör. Jag springer, springer och springer. Det är roligt och det är skönt. Ännu roligare ska det bli att prova på det utomhus, snart.
En liten grej sol hände igår gör det hela ännu roligare för mig. Jag har ju sagt att jag inte ska väga mig. Men, jag har fuskat. Jag har vägt mig. Vägde mig också igår hemma hos mamma och pappa. Jag blev så glad att jag sprang ut från toaletten! Om möjligt blev jag ännu gladare hemma på eftermiddagen! Vi hade gäster igår. Innan de kom konstaterade jag att jag missat tvätta mina jeans. Å jag tar ALDRIG upp något från tvättkorgen. Lite sur börjar jag kolla runt i klädkammaren. Mina smaljeansen! Jag måste ju prova iaf! De sitter som en smäck!! Haha! 3:dje delmålet avklarat! Oh yes, det går bra nu!
fredag 18 januari 2013
2013-01-18
Vård av barn. Jackie insjuknade natten till igår. Troligtvis samma som Tomas haft. Hög feber, snuva, hosta och ont i hela kroppen. Lille vännen är inte pigg. Valde att inte lämna Joline hos dagmamman dessa 2 dagar. Dels för att Jackie skall slippa släpas med ut men också för att Joline gillar att vara hemma. Dock är det svårt för min lilla prinsessa att riktigt förstå varför jag tex bara sitter i jackies säng med henne i knät och läser bok i 2 timmar. Det hör inte till vanligheterna här hemma att tjejerna är still, mer än om de pysslar. Vi har lyckats kombinera det bra ändå, mindre meningsskiljaktigheter så klart, men det har funkat.
Vi får se hur länge Joline sover imorgon. Då är det start på cheerleadingen. Jag hoppas att både jag och Tomas kan åka med. Alternativt att jackie tillåter tomas att vara hemma med henne. För jag vill med på träningen.
Vi får se hur länge Joline sover imorgon. Då är det start på cheerleadingen. Jag hoppas att både jag och Tomas kan åka med. Alternativt att jackie tillåter tomas att vara hemma med henne. För jag vill med på träningen.
tisdag 15 januari 2013
2013-01-16
Ett barndomsminne jag kom och tänka på i morse. Med min mamma och pappa åkte jag väldigt mycket bil då jag var liten. Jag hade en speciell kudde som jag kunde sova mot för att inte få ont i nacken, det var tidningar, godis, freestyle (det ni ;-)), väldigt oskön sittkudde som gjorde att man fick träsmak i arslet redan innan stan. Men det gjorde inget. För jag älskade att åka bil med mamma och pappa. Jag älskar än idag att åka bil, inte köra. Jag vill sitta bredvid. Min mormor bodde i Dalarna. Vi var ofta där. Ibland mer än en gång i månaden. Jag älskade att åka dit. Min fristad. På vägen räknade jag gatlampor, ja jag är lite störd, men jag somnade alltid efter en kvart. Sedan åt vi lunch eller middag på Mc´Donalds i Västerås innan vi kom fram till mormor. Det var så mysigt. På tal om bilen så minns jag också en speciell sak pappa alltid gjorde. Han lurade mig att han kunde stänga av blinkersen genom att klappa händerna :-) Inte fattade väl jag att den stängdes av automatiskt. Jag funderade en kort sekund på att försöka lura Joline, men det kommer aldrig att gå. Hon har redan fattat, innan jag ens försökt lura henne, typiskt.
Igår kväll somnade jag tidigt, alldeles för tidigt. Tomas är frisk och åkte därför och tränade efter middagen. Min tanke var att köra springbandet till Camilla, men jag somnade. Attans. Förlåt.
Idag åker hon. LIlla Idige, Isolde och Mathias åker till Thailand. Haha, kommer att fnissa lite varje dag. Eftersom hon är livrädd för asiater :-P Skyll dig själv. Men, det är ok! Hon kommer att ha det skitbra. Jag är inte ett dugg avundsjuk, inte alls.
Nu har vi beställt vår nya bil också. Det ska bli kul, vi har beställt den innan vi provkört den. Så typiskt oss. men, det gör inget, det är ok, för såna är vi!
Igår kväll somnade jag tidigt, alldeles för tidigt. Tomas är frisk och åkte därför och tränade efter middagen. Min tanke var att köra springbandet till Camilla, men jag somnade. Attans. Förlåt.
Idag åker hon. LIlla Idige, Isolde och Mathias åker till Thailand. Haha, kommer att fnissa lite varje dag. Eftersom hon är livrädd för asiater :-P Skyll dig själv. Men, det är ok! Hon kommer att ha det skitbra. Jag är inte ett dugg avundsjuk, inte alls.
Nu har vi beställt vår nya bil också. Det ska bli kul, vi har beställt den innan vi provkört den. Så typiskt oss. men, det gör inget, det är ok, för såna är vi!
2013-01-15
Att ta tillvara på chenser man får borde vi alla bli bättre på. Jag borde bli bättre på att inte bagatellisera min egen situation. Jag borde öppna ögonen och inse att endast jag kan göra något för att förändra en situation jag inte riktigt uppskattar. Jag gillar inte att vissa saker ska få mig att känna vissa saker. Men allt sker av en anledning.
En fundering jag haft de senaste dagarna också och inte kommit fram till något vettigt svar på är: hur skall arbetssökande kunna få jobb då många arbetsgivare kräver 2-flera års erfarenhet inom yrket? När kan man komma dit om man inte får chansen at komma in? Jag har vridit och vänt på det. Så klart förstår jag att de vill ha erfaren personal som de kan lita på. Men ung, ny fräsch personal måste ju också vara att föredra, folk som kasnke också har arbetslivserfarenhet inom ett annat yrke.
Jag tror också att jag tyvärr blivit smittad av makens förkylning. Känner mig trött, hängig, ont i kroppen - feberliknande symtom och ont i/bakom ögonen. Väldigt frustrerande. Men jag får bita i hop om fallet är så. Låta bli sötsakerna ändå men undvika träning. Hur ska det gå?
Vi har kollat mycket på resor igår och idag också. Vi är inte så jättekräsna, men en hyffsad resa kommer ändå upp i runt 20 000:- Sjuka pengar faktiskt, framförallt för en vecka. Diskussionen är om det är värt det? Är det värt en veckas sol, slappa och mys med hela familjen för de pengarna som sedan kommeratt saknas för en handpenning till radhuset :-/ Knepigt! Jag blir snål.
Joline längtar så att hon nästan spricker till på lördag. Tänk om det inte uppfyller hennes förväntningar. Men jag tror det. Jag hoppas det.
En fundering jag haft de senaste dagarna också och inte kommit fram till något vettigt svar på är: hur skall arbetssökande kunna få jobb då många arbetsgivare kräver 2-flera års erfarenhet inom yrket? När kan man komma dit om man inte får chansen at komma in? Jag har vridit och vänt på det. Så klart förstår jag att de vill ha erfaren personal som de kan lita på. Men ung, ny fräsch personal måste ju också vara att föredra, folk som kasnke också har arbetslivserfarenhet inom ett annat yrke.
Jag tror också att jag tyvärr blivit smittad av makens förkylning. Känner mig trött, hängig, ont i kroppen - feberliknande symtom och ont i/bakom ögonen. Väldigt frustrerande. Men jag får bita i hop om fallet är så. Låta bli sötsakerna ändå men undvika träning. Hur ska det gå?
Vi har kollat mycket på resor igår och idag också. Vi är inte så jättekräsna, men en hyffsad resa kommer ändå upp i runt 20 000:- Sjuka pengar faktiskt, framförallt för en vecka. Diskussionen är om det är värt det? Är det värt en veckas sol, slappa och mys med hela familjen för de pengarna som sedan kommeratt saknas för en handpenning till radhuset :-/ Knepigt! Jag blir snål.
Joline längtar så att hon nästan spricker till på lördag. Tänk om det inte uppfyller hennes förväntningar. Men jag tror det. Jag hoppas det.
måndag 14 januari 2013
2013-01-14
Sjuk man. Oj, så synd det varit om maken min sedan förra veckan. Hosta, feber och jätte sjuk. Tack och lov att vi andra klarat oss. Han har fått vara ifred i den mån vi kunnat. Vi har försökt ge honom 3 hjärtattacker då han sovit mestadels av helgen. Men, det är sånt man får räkna med. Att tvättställtningar rasar över hela sängen för att någon stänger dörren, att gitarren rasar av sin ställning för att ett litet monster springer omkull den och så vidare. Han har ju fått upp pulsen i alla fall.
Min helg inleddes i fredags med ett träningspass. Så skönt det var. Ja, det var det faktiskt. Sötsuget minskade och jag har klarat mig hela helgen. Jag är faktiskt så stolt. Jag behöver inte längre äta godis. Jag behöver inte äta efter humör. Jag håller ett stadigt, jämnt intag av rätt mat och mellanmål. Det känns fantastiskt. Att det var/är så lätt. Det måste bero på att jag verkligen har bestämt mig den här gången. Har dock funderat en del kring mitt delmål - klänningen. Så klart att jag vill komma i den och vara dösnygg. Men det är inte hela världen om jag inte hinner. Det är kul att ha en sån morot bara.
Jag är glad att jag bokade tiden till folktandvården. För jag har tandvärk. Inte ok!
Lider även av minskad blodcirkulation i händer samt fötter, men mest i händerna. Jag föröker röra på dem en massa varje dag och göra olika övningar. Vissa övningar minns jag från geriatriken i skolan samt från Tallhöjden där jag praktiserade som usk-studernade. Haha, jag är som en gammal kärring. Jag fyller ju trots allt 27 snart. Jag fick ett "ägg" av Tomas strax före jul som jag använder 3 gånger / dag på jobbet som skall öka styrkan i händerna. Det har delvis hjälpt.
Inomhusträningsskor var svårare att hitta än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Joline är en liten tös med endast strl 25 i skor. De flesta inomhusskor som är bra, börjar på strl 28. Men, vi hittade ett par mjukare sneakers, i vitt med rosa glitter som har vit sula. Så det blev ok ändå. Joline struntar ju i vilket. Hon fick ju rosa och glitter på ett par vita skor. Men nu kräver hon benvärmare också. Var hittar jag det till mini-människan? På riktigt.
Min helg inleddes i fredags med ett träningspass. Så skönt det var. Ja, det var det faktiskt. Sötsuget minskade och jag har klarat mig hela helgen. Jag är faktiskt så stolt. Jag behöver inte längre äta godis. Jag behöver inte äta efter humör. Jag håller ett stadigt, jämnt intag av rätt mat och mellanmål. Det känns fantastiskt. Att det var/är så lätt. Det måste bero på att jag verkligen har bestämt mig den här gången. Har dock funderat en del kring mitt delmål - klänningen. Så klart att jag vill komma i den och vara dösnygg. Men det är inte hela världen om jag inte hinner. Det är kul att ha en sån morot bara.
Jag är glad att jag bokade tiden till folktandvården. För jag har tandvärk. Inte ok!
Lider även av minskad blodcirkulation i händer samt fötter, men mest i händerna. Jag föröker röra på dem en massa varje dag och göra olika övningar. Vissa övningar minns jag från geriatriken i skolan samt från Tallhöjden där jag praktiserade som usk-studernade. Haha, jag är som en gammal kärring. Jag fyller ju trots allt 27 snart. Jag fick ett "ägg" av Tomas strax före jul som jag använder 3 gånger / dag på jobbet som skall öka styrkan i händerna. Det har delvis hjälpt.
Inomhusträningsskor var svårare att hitta än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Joline är en liten tös med endast strl 25 i skor. De flesta inomhusskor som är bra, börjar på strl 28. Men, vi hittade ett par mjukare sneakers, i vitt med rosa glitter som har vit sula. Så det blev ok ändå. Joline struntar ju i vilket. Hon fick ju rosa och glitter på ett par vita skor. Men nu kräver hon benvärmare också. Var hittar jag det till mini-människan? På riktigt.
fredag 11 januari 2013
2013-01-11
Grannen blir moster idag :-)
Ska bli så mysigt att få mysa lite med "den lilla" :-) Hoppas lillasyster kan få börja må bra nu så hon slipper alla krämpor. Förvånas över sjukvården, eller kanske inte egentligen. Hur kan de skicka hem en förstagångsföderska med solklara symptom på havandeskapsförgiftning? Skyller på platsbrist? Skandal! Nu har hon i alla fall sin plats. Idag blir hon mamma!
Jag ska åka med min stora dotter och shoppa imorgon. Vanligtvis då vi har kvalitetstid tillsammans brukar vi gå på bio. Men imorgon är det shopping till något speciellt. Vi ska köpa träningslinnen och gymnastiskor. Hon är så upprymd, min lilla prinsessa börjar bli så stor.
För 2 år sen hade jag aldrig ens övervägt att anmäla mina söttrar till något så fjantigt som cheerleading. Men, det kommer att passa Joline som handen i handsken. hon är vig, smidig, glad och har en kroppskontroll utan dess like.
Jaqline är avis, men hon tröstar sig själv med att hon kommer att få åka till farmor på lördagar och äta pannkakor. Mmmm, juste. Hör du det farmor? Aldrig mer jobb på lördag förmiddagar. Grattis.
Det känns lite orättvist också. Nästa vecka och 2 veckor framåt kommer älskarinnan ligga på en sandstrand där palmerna bor och dricka drinkar och ha det oförskämt bra. Vad är det för lyx? Hus med hagar och stall har hon köpt också. Hon har iaf lovat att gästhuset är mitt, men jag måste dela det med Angelina. Okej då. Det är ok! Jag är glad för din skull! På riktigt. Men skjut mig! :-)
Jag erkände ju någon gång förra året att jag börjat träna. Att jag gillar det. Well, det har gått så långt att jag tydligen ska springa vårruset. Vad är det frågan om? Den 27/5 skall jag alltså trängas med tusentals andra på Djurgården (hoppas på spöregn) genom att springa 5 km. Halleluja. Nu är det skrivet, svart på vitt, i alla fall. Så nu får jag stå mitt kast. Jag kommer att anmäla mig. Jag kommer att kämpa, slita, svettas tills dess. Jag kommer att svära över träningsvärk, blåsor på fötterna av nya skor då jag ska lära mig springa ute. Tydligen ska man lära sig att springa ute? Jag kan ju springa? Jaja, det visar sig väl efter första rundan på bar mark. Spännande, säger många andra. Livsfarligt skriker fortfarande bakhuvudet.
Förstå målet med min träning är dock närmare. Det är andra helgen i mars. Helgen efter min och Tomas bröllopsdag (6 år). Då ska jag komma i en klänning som jag köpte på Malta. Tills dess är det "strikt" kost samt en massa konditionsträning som gäller. I helgen kör jag dock mitt springband till mellan-storasyster så då får jag använda cykeln. De säger att varierad träning är bäst. Ok då!
Ska bli så mysigt att få mysa lite med "den lilla" :-) Hoppas lillasyster kan få börja må bra nu så hon slipper alla krämpor. Förvånas över sjukvården, eller kanske inte egentligen. Hur kan de skicka hem en förstagångsföderska med solklara symptom på havandeskapsförgiftning? Skyller på platsbrist? Skandal! Nu har hon i alla fall sin plats. Idag blir hon mamma!
Jag ska åka med min stora dotter och shoppa imorgon. Vanligtvis då vi har kvalitetstid tillsammans brukar vi gå på bio. Men imorgon är det shopping till något speciellt. Vi ska köpa träningslinnen och gymnastiskor. Hon är så upprymd, min lilla prinsessa börjar bli så stor.
För 2 år sen hade jag aldrig ens övervägt att anmäla mina söttrar till något så fjantigt som cheerleading. Men, det kommer att passa Joline som handen i handsken. hon är vig, smidig, glad och har en kroppskontroll utan dess like.
Jaqline är avis, men hon tröstar sig själv med att hon kommer att få åka till farmor på lördagar och äta pannkakor. Mmmm, juste. Hör du det farmor? Aldrig mer jobb på lördag förmiddagar. Grattis.
Det känns lite orättvist också. Nästa vecka och 2 veckor framåt kommer älskarinnan ligga på en sandstrand där palmerna bor och dricka drinkar och ha det oförskämt bra. Vad är det för lyx? Hus med hagar och stall har hon köpt också. Hon har iaf lovat att gästhuset är mitt, men jag måste dela det med Angelina. Okej då. Det är ok! Jag är glad för din skull! På riktigt. Men skjut mig! :-)
Jag erkände ju någon gång förra året att jag börjat träna. Att jag gillar det. Well, det har gått så långt att jag tydligen ska springa vårruset. Vad är det frågan om? Den 27/5 skall jag alltså trängas med tusentals andra på Djurgården (hoppas på spöregn) genom att springa 5 km. Halleluja. Nu är det skrivet, svart på vitt, i alla fall. Så nu får jag stå mitt kast. Jag kommer att anmäla mig. Jag kommer att kämpa, slita, svettas tills dess. Jag kommer att svära över träningsvärk, blåsor på fötterna av nya skor då jag ska lära mig springa ute. Tydligen ska man lära sig att springa ute? Jag kan ju springa? Jaja, det visar sig väl efter första rundan på bar mark. Spännande, säger många andra. Livsfarligt skriker fortfarande bakhuvudet.
Förstå målet med min träning är dock närmare. Det är andra helgen i mars. Helgen efter min och Tomas bröllopsdag (6 år). Då ska jag komma i en klänning som jag köpte på Malta. Tills dess är det "strikt" kost samt en massa konditionsträning som gäller. I helgen kör jag dock mitt springband till mellan-storasyster så då får jag använda cykeln. De säger att varierad träning är bäst. Ok då!
torsdag 10 januari 2013
2013
Back?
Jag kände att det blev för privat, men ändå så vill jag inte ta bort det som varit. Det var det kapitlet i livet.
Nytt år, nya kapitel och nya möjligheter.
Jag ser på många andras bloggar där allt är så uppstylat, det skall vara radbrytningar, fin text och bilder tagna av en fotograf. Avundsjuk? Ja, lite kasnke, för att jag inte har tålamod. Jag har tid, men jag prioriterar annat. Så jag tänker fortsätta vara avundsjuk.
Barnen, monstrena de växer och frodas, nästan. Det är små tjejer jag har, till längd och vikt. Men utvecklingsmässigt sätt så är de så duktiga. Jag skryter mer än gärna över mina barn. De är naturbegåvningar.
Joline har kommit in i cheerleadinglaget och börjar nästa vecka. Hon är så taggad man kan bli. Vi gör inget annat än över rondater, volter, kullerbyttor och stå i händer. Hon har en fördel där med att vara så liten och nätt, hon är smidig som få.
Jaqline lämnade nappen till tomten på julafton och nu äntligen pratar hon. Många ord och meningar kommer det. Hon kollas regelbundet hos BUM för att utesluta näringsbrister och andra förljdsjukdomar på grund av celiakin. Vi har varit på "mat för livet" mässan också och fått lära oss en hel del mer om kost och fått tips om en massa gott som finns att äta. Riktigt ännu kan jag inte förlika mig med att vi är begränsade vad det gäller restaurangbesök och aktiviteter. För Jackies del kom disgnosen i en bra period av hennes liv, hon vet inget annat. Detta är hennes vardag, vår vardag. Det är inget konstigt, vi måste bara fortfarande lära oss nya saker och anpassa oss.
Som man skriver i början av varje nytt år (känns det som) så är det många saker som kommer att hända. Ser fram emot detta år på ett sätt som jag inte gjort på länge. Välkommen 2013, sundare, gladare och friskare!
Jag kände att det blev för privat, men ändå så vill jag inte ta bort det som varit. Det var det kapitlet i livet.
Nytt år, nya kapitel och nya möjligheter.
Jag ser på många andras bloggar där allt är så uppstylat, det skall vara radbrytningar, fin text och bilder tagna av en fotograf. Avundsjuk? Ja, lite kasnke, för att jag inte har tålamod. Jag har tid, men jag prioriterar annat. Så jag tänker fortsätta vara avundsjuk.
Barnen, monstrena de växer och frodas, nästan. Det är små tjejer jag har, till längd och vikt. Men utvecklingsmässigt sätt så är de så duktiga. Jag skryter mer än gärna över mina barn. De är naturbegåvningar.
Joline har kommit in i cheerleadinglaget och börjar nästa vecka. Hon är så taggad man kan bli. Vi gör inget annat än över rondater, volter, kullerbyttor och stå i händer. Hon har en fördel där med att vara så liten och nätt, hon är smidig som få.
Jaqline lämnade nappen till tomten på julafton och nu äntligen pratar hon. Många ord och meningar kommer det. Hon kollas regelbundet hos BUM för att utesluta näringsbrister och andra förljdsjukdomar på grund av celiakin. Vi har varit på "mat för livet" mässan också och fått lära oss en hel del mer om kost och fått tips om en massa gott som finns att äta. Riktigt ännu kan jag inte förlika mig med att vi är begränsade vad det gäller restaurangbesök och aktiviteter. För Jackies del kom disgnosen i en bra period av hennes liv, hon vet inget annat. Detta är hennes vardag, vår vardag. Det är inget konstigt, vi måste bara fortfarande lära oss nya saker och anpassa oss.
Som man skriver i början av varje nytt år (känns det som) så är det många saker som kommer att hända. Ser fram emot detta år på ett sätt som jag inte gjort på länge. Välkommen 2013, sundare, gladare och friskare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
