2013-01-11

Grannen blir moster idag :-)
Ska bli så mysigt att få mysa lite med "den lilla" :-) Hoppas lillasyster kan få börja må bra nu så hon slipper alla krämpor. Förvånas över sjukvården, eller kanske inte egentligen. Hur kan de skicka hem en förstagångsföderska med solklara symptom på havandeskapsförgiftning? Skyller på platsbrist? Skandal! Nu har hon i alla fall sin plats. Idag blir hon mamma!

Jag ska åka med min stora dotter och shoppa imorgon. Vanligtvis då vi har kvalitetstid tillsammans brukar vi gå på bio. Men imorgon är det shopping till något speciellt. Vi ska köpa träningslinnen och gymnastiskor. Hon är så upprymd, min lilla prinsessa börjar bli så stor.
För 2 år sen hade jag aldrig ens övervägt att anmäla mina söttrar till något så fjantigt som cheerleading. Men, det kommer att passa Joline som handen i handsken. hon är vig, smidig, glad och har en kroppskontroll utan dess like.

Jaqline är avis, men hon tröstar sig själv med att hon kommer att få åka till farmor på lördagar och äta pannkakor. Mmmm, juste. Hör du det farmor? Aldrig mer jobb på lördag förmiddagar. Grattis.

Det känns lite orättvist också. Nästa vecka och 2 veckor framåt kommer älskarinnan ligga på en sandstrand där palmerna bor och dricka drinkar och ha det oförskämt bra. Vad är det för lyx? Hus med hagar och stall har hon köpt också. Hon har iaf lovat att gästhuset är mitt, men jag måste dela det med Angelina. Okej då. Det är ok! Jag är glad för din skull! På riktigt. Men skjut mig! :-)

Jag erkände ju någon gång förra året att jag börjat träna. Att jag gillar det. Well, det har gått så långt att jag tydligen ska springa vårruset. Vad är det frågan om? Den 27/5 skall jag alltså trängas med tusentals andra på Djurgården (hoppas på spöregn) genom att springa 5 km. Halleluja. Nu är det skrivet, svart på vitt, i alla fall. Så nu får jag stå mitt kast. Jag kommer att anmäla mig. Jag kommer att kämpa, slita, svettas tills dess. Jag kommer att svära över träningsvärk, blåsor på fötterna av nya skor då jag ska lära mig springa ute. Tydligen ska man lära sig att springa ute? Jag kan ju springa? Jaja, det visar sig väl efter första rundan på bar mark. Spännande, säger många andra. Livsfarligt skriker fortfarande bakhuvudet.
Förstå målet med min träning är dock närmare. Det är andra helgen i mars. Helgen efter min och Tomas bröllopsdag (6 år). Då ska jag komma i en klänning som jag köpte på Malta. Tills dess är det "strikt" kost samt en massa konditionsträning som gäller. I helgen kör jag dock mitt springband till mellan-storasyster så då får jag använda cykeln. De säger att varierad träning är bäst. Ok då!

2013

Back?

Jag kände att det blev för privat, men ändå så vill jag inte ta bort det som varit. Det var det kapitlet i livet.

Nytt år, nya kapitel och nya möjligheter.

Jag ser på många andras bloggar där allt är så uppstylat, det skall vara radbrytningar, fin text och bilder tagna av en fotograf. Avundsjuk? Ja, lite kasnke, för att jag inte har tålamod. Jag har tid, men jag prioriterar annat. Så jag tänker fortsätta vara avundsjuk.

Barnen, monstrena de växer och frodas, nästan. Det är små tjejer jag har, till längd och vikt. Men utvecklingsmässigt sätt så är de så duktiga. Jag skryter mer än gärna över mina barn. De är naturbegåvningar.
Joline har kommit in i cheerleadinglaget och börjar nästa vecka. Hon är så taggad man kan bli. Vi gör inget annat än över rondater, volter, kullerbyttor och stå i händer. Hon har en fördel där med att vara så liten och nätt, hon är smidig som få.
Jaqline lämnade nappen till tomten på julafton och nu äntligen pratar hon. Många ord och meningar kommer det. Hon kollas regelbundet hos BUM för att utesluta näringsbrister och andra förljdsjukdomar på grund av celiakin. Vi har varit på "mat för livet" mässan också och fått lära oss en hel del mer om kost och fått tips om en massa gott som finns att äta. Riktigt ännu kan jag inte förlika mig med att vi är begränsade vad det gäller restaurangbesök och aktiviteter. För Jackies del kom disgnosen i en bra period av hennes liv, hon vet inget annat. Detta är hennes vardag, vår vardag. Det är inget konstigt, vi måste bara fortfarande lära oss nya saker och anpassa oss.

Som man skriver i början av varje nytt år (känns det som) så är det många saker som kommer att hända. Ser fram emot detta år på ett sätt som jag inte gjort på länge. Välkommen 2013, sundare, gladare och friskare!

Laparaskopi

Om 12 timmar är det då dags att sövas ned igen. Då ska en lapraskopi utföras och vävnadsprover skall tas. Förhoppningsvis hittar han -Gustav, vad som felas. Feber, magont och en trötthet utan att kunna sova. Ja, snart har jag svar. Snart kan jag sta den engegerade mamman, frun, vännen och systern som jag förväntas vara. Snart!

Riktlinjer, mål & viljestyrka!

Alla har vi olika mål i livet. Vissa fler och andra fler kortsiktiga. Det kan vara allt från att klara av att gå till Ica eller gå ned 15 kg i vikt. För att nå våra mål behöver vi vara starka, tålmodiga och använda oss utav olika strategier. Jag har ett nytt mål för mig själv. Jag har planerat underkvöllen och kommer förhoppningsvis snart att berätta för er vad det är. Min egen värld, världen innanför min familj och vänner. Mitt jag, ar ställts upp och ned. Jag känner mig dum som känner mig självisk. Jag vill vara arg, för det är allt annat än rättvist. Den som säger något annat kan ju skriva en kommentar och rättfärdiga det. Jag vill ställa frågor, jag vill kunna berätta om mardrömmarna, jag vill inte förstå att det är svårt för alla. Jag känner att det handlar om mig :-/ Mycket hets kring träning, mat, tjocka, smala människor... Konstigt att våra barn blir utseendefixerade. Fick en fråga imorse av min snart 5-åring om jag verkligen skulle gå till jobbet i mjukisbyxor?! Ja, tom hon, mitt perfekta monster reagerade över något så banalt. Nej, dags att påbörja projekt: försöka sova!

Mindre intelligensbegåvad?

Eller bara efterbliven... Ja det finns många sätt att uttrycka sig om skrattretande människor. Det vill säga folk som glr sig dummare än dom är. kom igen, det fungerar inte i vardagslivet. Kliv ut sandlådan och ta Det Face to Face. Hittade mycket underhållande läsning här om dagen. Tror minsann att jag ska anamma en och annan dumhet. Funderar ofta på varför människor (ibland även jag) låter oss stanna i relationer, situationer där vi inte är lyckliga? Det finns bara en chans att leva och vi är själva ansvariga för vår egen lycka. Ta tag i roten av problemet och jobba dig uppåt!

Somnar....

Just precis nu känns det som att jag ska somna. Var på gymmet 07.15 idag. Pigg som en lärka har jag varit hela dagen men nu fick jag ett enormt blodsockrrfall... Så, i med lite bränsle i form sv melons tillsammans med ungarna. Stormonstret har varit och lekt med sin vän vid krokodilberget hela dagen. Skönt att dom är så stora nu att dom kan åka iväg själva eller ta hit vänner. Joline gillar den här vännen extra mycket för hon har en så söt storebror. Haha! Det ska börjas i tid minsann. Har idag diskuterat skolval med maken åt vår stora dotter. Det är lite skrämmande egentligen hur stor monstret börjar bli. Vår smarta prinsessa. Jag är mer än nöjd med vårt val vi kommer att göra. Vi mot världen! Hade en enormt trevlig helg, helgen som var. Hade sån tur att älskarinnan hade sina 2 stora prinsessor i en annan del av världen så hon kunde låna våra. Från fredag - söndag var vi barn"fria". Oj så va kert bröllop. Så många trevlig sysslingar, pysslingar, släktingar. Kom hem pigga och glada och ungarna hade haft det kanon! Tack igen Idige å tack Emelie å Björn för hämtningen. Måste ju länka till den här också: superkvinnor.bloggplatsen.se närmare förklaring tror jag ej behövs ;-) Skulle ha blivit utång på lördag. Dock ställer vi in det. Skulle blivit jag å en annan gammal myra + att jag har aningens för ont så vi ställer in och hoppas på att det blir större uppslutning i slutet på september! Hade en ytterst intressant smskonversation. Det är tur ändå att alla inte alltid tycker lika. Lillmonster, den lilla filuren, håller på att få fler tänder, där inne längst bak. Typiskt att dom skall komma nu då vi ska till tandis på fredag. Hon kommer ju inte att gapa :-)

Sommar

Att vara vänner är precis så som sofia kommenterade efter det förra inlägget. Vänner vet man att man kan ringa närsomhelst eller bara höras av ibland men det känns som igår. Man är lyckligt lottad då man vet att man har just såna vänner. Nu under sommaren har jag hittat en hobby. Jag har börjat träna. Jag hatar att erkänna att det är roligt, att det är skönt. Så många undanflykter, ursäkter och lögner jag hittat på för att inte träna. No more. Nu tränar jag för min egen skull samt för att träna upp ryggen tillräckligt för att kunna ställa mig på fotbollsplanen igen. Å så jag saknar fotbollen! Har blivit ifrågasatt fler gånger nu då jag sagt att jag hellre opererar bort hela livmodern om det ger mig en mer dräglig tillvaro. Många kan inte förstå varför jag som är så ung har valt att sterilisera sig. Kan ni inte bara acceptera mitt val? Ifrågasätter jag er som väljer p-medel, kondom, avhållsamhet eller What ever? Jag struntar fullkomligt i om du har 1, 2 eller 5 ungar så länge jag slipper. Varför provocerar det så? För att jag vet vad jag vill? Mina barn... Å så dom imponerar på mig. Varje dag. Jag är så stolt. Över dem och över mig och Tomas som lyckas så bra! Jag funderar mycket på hur vi människor fungerar. Vissa av oss har den här "ta hand om alla andras problem" tänker... Vad avgör vilka slags människor vi behöver i våra liv?