2013-01-20

Jackie är fortsatt sjuk. Idag somnade hon före middagen medens jag var och tränade. Hon är inte kry alls. Fortsätter det att låta illa om henne då hon hostar blir det doktorn imorgon. Jag får i vilket fall som helst fortsätta vaba.

Träningen är riktigt rolig! Jag springer som aldrig förr. Jag har alltid varit stark. Ingen kraft i händerna men i övriga kroppen, framförallt benen. Jag har alltid avskytt kondition, skyllt på astman då jag inte orkat springa. Nu har jg inte längre något att skylla på. Jag bara kör. Jag springer, springer och springer. Det är roligt och det är skönt. Ännu roligare ska det bli att prova på det utomhus, snart.
En liten grej sol hände igår gör det hela ännu roligare för mig. Jag har ju sagt att jag inte ska väga mig. Men, jag har fuskat. Jag har vägt mig. Vägde mig också igår hemma hos mamma och pappa. Jag blev så glad att jag sprang ut från toaletten! Om möjligt blev jag ännu gladare hemma på eftermiddagen! Vi hade gäster igår. Innan de kom konstaterade jag att jag missat tvätta mina jeans. Å jag tar ALDRIG upp något från tvättkorgen. Lite sur börjar jag kolla runt i klädkammaren. Mina smaljeansen! Jag måste ju prova iaf! De sitter som en smäck!! Haha! 3:dje delmålet avklarat! Oh yes, det går bra nu!

2013-01-18

Vård av barn. Jackie insjuknade natten till igår. Troligtvis samma som Tomas haft. Hög feber, snuva, hosta och ont i hela kroppen. Lille vännen är inte pigg. Valde att inte lämna Joline hos dagmamman dessa 2 dagar. Dels för att Jackie skall slippa släpas med ut men också för att Joline gillar att vara hemma. Dock är det svårt för min lilla prinsessa att riktigt förstå varför jag tex bara sitter i jackies säng med henne i knät och läser bok i 2 timmar. Det hör inte till vanligheterna här hemma att tjejerna är still, mer än om de pysslar. Vi har lyckats kombinera det bra ändå, mindre meningsskiljaktigheter så klart, men det har funkat.

Vi får se hur länge Joline sover imorgon. Då är det start på cheerleadingen. Jag hoppas att både jag och Tomas kan åka med. Alternativt att jackie tillåter tomas att vara hemma med henne. För jag vill med på träningen.

2013-01-16

Ett barndomsminne jag kom och tänka på i morse. Med min mamma och pappa åkte jag väldigt mycket bil då jag var liten. Jag hade en speciell kudde som jag kunde sova mot för att inte få ont i nacken, det var tidningar, godis, freestyle (det ni ;-)), väldigt oskön sittkudde som gjorde att man fick träsmak i arslet redan innan stan. Men det gjorde inget. För jag älskade att åka bil med mamma och pappa. Jag älskar än idag att åka bil, inte köra. Jag vill sitta bredvid. Min mormor bodde i Dalarna. Vi var ofta där. Ibland mer än en gång i månaden. Jag älskade att åka dit. Min fristad. På vägen räknade jag gatlampor, ja jag är lite störd, men jag somnade alltid efter en kvart. Sedan åt vi lunch eller middag på Mc´Donalds i Västerås innan vi kom fram till mormor. Det var så mysigt. På tal om bilen så minns jag också en speciell sak pappa alltid gjorde. Han lurade mig att han kunde stänga av blinkersen genom att klappa händerna :-) Inte fattade väl jag att den stängdes av automatiskt. Jag funderade en kort sekund på att försöka lura Joline, men det kommer aldrig att gå. Hon har redan fattat, innan jag ens försökt lura henne, typiskt.

Igår kväll somnade jag tidigt, alldeles för tidigt. Tomas är frisk och åkte därför och tränade efter middagen. Min tanke var att köra springbandet till Camilla, men jag somnade. Attans. Förlåt.

Idag åker hon. LIlla Idige, Isolde och Mathias åker till Thailand. Haha, kommer att fnissa lite varje dag. Eftersom hon är livrädd för asiater :-P Skyll dig själv. Men, det är ok! Hon kommer att ha det skitbra. Jag är inte ett dugg avundsjuk, inte alls.

Nu har vi beställt vår nya bil också. Det ska bli kul, vi har beställt den innan vi provkört den. Så typiskt oss. men, det gör inget, det är ok, för såna är vi!

2013-01-15

Att ta tillvara på chenser man får borde vi alla bli bättre på. Jag borde bli bättre på att inte bagatellisera min egen situation. Jag borde öppna ögonen och inse att endast jag kan göra något för att förändra en situation jag inte riktigt uppskattar. Jag gillar inte att vissa saker ska få mig att känna vissa saker. Men allt sker av en anledning.

En fundering jag haft de senaste dagarna också och inte kommit fram till något vettigt svar på är: hur skall arbetssökande kunna få jobb då många arbetsgivare kräver 2-flera års erfarenhet inom yrket? När kan man komma dit om man inte får chansen at komma in? Jag har vridit och vänt på det. Så klart förstår jag att de vill ha erfaren personal som de kan lita på. Men ung, ny fräsch personal måste ju också vara att föredra, folk som kasnke också har arbetslivserfarenhet inom ett annat yrke.

Jag tror också att jag tyvärr blivit smittad av makens förkylning. Känner mig trött, hängig, ont i kroppen - feberliknande symtom och ont i/bakom ögonen. Väldigt frustrerande. Men jag får bita i hop om fallet är så. Låta bli sötsakerna ändå men undvika träning. Hur ska det gå?

Vi har kollat mycket på resor igår och idag också. Vi är inte så jättekräsna, men en hyffsad resa kommer ändå upp i runt 20 000:- Sjuka pengar faktiskt, framförallt för en vecka. Diskussionen är om det är värt det? Är det värt en veckas sol, slappa och mys med hela familjen för de pengarna som sedan kommeratt saknas för en handpenning till radhuset :-/ Knepigt! Jag blir snål.

Joline längtar så att hon nästan spricker till på lördag. Tänk om det inte uppfyller hennes förväntningar. Men jag tror det. Jag hoppas det.

2013-01-14

Sjuk man. Oj, så synd det varit om maken min sedan förra veckan. Hosta, feber och jätte sjuk. Tack och lov att vi andra klarat oss. Han har fått vara ifred i den mån vi kunnat. Vi har försökt ge honom 3 hjärtattacker då han sovit mestadels av helgen. Men, det är sånt man får räkna med. Att tvättställtningar rasar över hela sängen för att någon stänger dörren, att gitarren rasar av sin ställning för att ett litet monster springer omkull den och så vidare. Han har ju fått upp pulsen i alla fall.

Min helg inleddes i fredags med ett träningspass. Så skönt det var. Ja, det var det faktiskt. Sötsuget minskade och jag har klarat mig hela helgen. Jag är faktiskt så stolt. Jag behöver inte längre äta godis. Jag behöver inte äta efter humör. Jag håller ett stadigt, jämnt intag av rätt mat och mellanmål. Det känns fantastiskt. Att det var/är så lätt. Det måste bero på att jag verkligen har bestämt mig den här gången. Har dock funderat en del kring mitt delmål - klänningen. Så klart att jag vill komma i den och vara dösnygg. Men det är inte hela världen om jag inte hinner. Det är kul att ha en sån morot bara.

Jag är glad att jag bokade tiden till folktandvården. För jag har tandvärk. Inte ok!

Lider även av minskad blodcirkulation i händer samt fötter, men mest i händerna. Jag föröker röra på dem en massa varje dag och göra olika övningar. Vissa övningar minns jag från geriatriken i skolan samt från Tallhöjden där jag praktiserade som usk-studernade. Haha, jag är som en gammal kärring. Jag fyller ju trots allt 27 snart. Jag fick ett "ägg" av Tomas strax före jul som jag använder 3 gånger / dag på jobbet som skall öka styrkan i händerna. Det har delvis hjälpt.

Inomhusträningsskor var svårare att hitta än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Joline är en liten tös med endast strl 25 i skor. De flesta inomhusskor som är bra, börjar på strl 28. Men, vi hittade ett par mjukare sneakers, i vitt med rosa glitter som har vit sula. Så det blev ok ändå. Joline struntar ju i vilket. Hon fick ju rosa och glitter på ett par vita skor. Men nu kräver hon benvärmare också. Var hittar jag det till mini-människan? På riktigt.

2013-01-11

Grannen blir moster idag :-)
Ska bli så mysigt att få mysa lite med "den lilla" :-) Hoppas lillasyster kan få börja må bra nu så hon slipper alla krämpor. Förvånas över sjukvården, eller kanske inte egentligen. Hur kan de skicka hem en förstagångsföderska med solklara symptom på havandeskapsförgiftning? Skyller på platsbrist? Skandal! Nu har hon i alla fall sin plats. Idag blir hon mamma!

Jag ska åka med min stora dotter och shoppa imorgon. Vanligtvis då vi har kvalitetstid tillsammans brukar vi gå på bio. Men imorgon är det shopping till något speciellt. Vi ska köpa träningslinnen och gymnastiskor. Hon är så upprymd, min lilla prinsessa börjar bli så stor.
För 2 år sen hade jag aldrig ens övervägt att anmäla mina söttrar till något så fjantigt som cheerleading. Men, det kommer att passa Joline som handen i handsken. hon är vig, smidig, glad och har en kroppskontroll utan dess like.

Jaqline är avis, men hon tröstar sig själv med att hon kommer att få åka till farmor på lördagar och äta pannkakor. Mmmm, juste. Hör du det farmor? Aldrig mer jobb på lördag förmiddagar. Grattis.

Det känns lite orättvist också. Nästa vecka och 2 veckor framåt kommer älskarinnan ligga på en sandstrand där palmerna bor och dricka drinkar och ha det oförskämt bra. Vad är det för lyx? Hus med hagar och stall har hon köpt också. Hon har iaf lovat att gästhuset är mitt, men jag måste dela det med Angelina. Okej då. Det är ok! Jag är glad för din skull! På riktigt. Men skjut mig! :-)

Jag erkände ju någon gång förra året att jag börjat träna. Att jag gillar det. Well, det har gått så långt att jag tydligen ska springa vårruset. Vad är det frågan om? Den 27/5 skall jag alltså trängas med tusentals andra på Djurgården (hoppas på spöregn) genom att springa 5 km. Halleluja. Nu är det skrivet, svart på vitt, i alla fall. Så nu får jag stå mitt kast. Jag kommer att anmäla mig. Jag kommer att kämpa, slita, svettas tills dess. Jag kommer att svära över träningsvärk, blåsor på fötterna av nya skor då jag ska lära mig springa ute. Tydligen ska man lära sig att springa ute? Jag kan ju springa? Jaja, det visar sig väl efter första rundan på bar mark. Spännande, säger många andra. Livsfarligt skriker fortfarande bakhuvudet.
Förstå målet med min träning är dock närmare. Det är andra helgen i mars. Helgen efter min och Tomas bröllopsdag (6 år). Då ska jag komma i en klänning som jag köpte på Malta. Tills dess är det "strikt" kost samt en massa konditionsträning som gäller. I helgen kör jag dock mitt springband till mellan-storasyster så då får jag använda cykeln. De säger att varierad träning är bäst. Ok då!

2013

Back?

Jag kände att det blev för privat, men ändå så vill jag inte ta bort det som varit. Det var det kapitlet i livet.

Nytt år, nya kapitel och nya möjligheter.

Jag ser på många andras bloggar där allt är så uppstylat, det skall vara radbrytningar, fin text och bilder tagna av en fotograf. Avundsjuk? Ja, lite kasnke, för att jag inte har tålamod. Jag har tid, men jag prioriterar annat. Så jag tänker fortsätta vara avundsjuk.

Barnen, monstrena de växer och frodas, nästan. Det är små tjejer jag har, till längd och vikt. Men utvecklingsmässigt sätt så är de så duktiga. Jag skryter mer än gärna över mina barn. De är naturbegåvningar.
Joline har kommit in i cheerleadinglaget och börjar nästa vecka. Hon är så taggad man kan bli. Vi gör inget annat än över rondater, volter, kullerbyttor och stå i händer. Hon har en fördel där med att vara så liten och nätt, hon är smidig som få.
Jaqline lämnade nappen till tomten på julafton och nu äntligen pratar hon. Många ord och meningar kommer det. Hon kollas regelbundet hos BUM för att utesluta näringsbrister och andra förljdsjukdomar på grund av celiakin. Vi har varit på "mat för livet" mässan också och fått lära oss en hel del mer om kost och fått tips om en massa gott som finns att äta. Riktigt ännu kan jag inte förlika mig med att vi är begränsade vad det gäller restaurangbesök och aktiviteter. För Jackies del kom disgnosen i en bra period av hennes liv, hon vet inget annat. Detta är hennes vardag, vår vardag. Det är inget konstigt, vi måste bara fortfarande lära oss nya saker och anpassa oss.

Som man skriver i början av varje nytt år (känns det som) så är det många saker som kommer att hända. Ser fram emot detta år på ett sätt som jag inte gjort på länge. Välkommen 2013, sundare, gladare och friskare!